...kan verkligen sänka en nedanför jorden hur lätt som helst, utan att veta om det, oftast.
Och jag tar mig lättare och lättare upp, men ärligt talat, hur skönt vore det inte med en skyddande sköld ibland?

Just det ja - får inte glömma kvällens citat, sagt av en tjejkompis:
"Jag har TVÅ bröst, komma noll,noll,noll,noll,noll....."

Grejt inglish in thö rubrik, aj nåo.

Kvällen har förflutit strax. Jag går och lägger mig tidigt på veckodagarna, så därför är min kväll snart slut.

En liten sak förundrade mig idag: Jag bevakar x antal bloggar via bloglovin. Så pass många att NÅN borde skrivit ett inlägg. Men under hela dagen har inte EN skrivit nåt alls. :) Helt fantastiskt! En liten del av blogg-Sverige stannade idag!

Nu på kvällen skrev iofs tre av dom ett inlägg var. Men det är tre av sexton bevakade bloggar. (Efter en liten snabbräkning)

Jag lämnar detta blogginlägg med en liten bild.

Dagen har förflutit på sitt eget sätt.

Har träffat en kompis idag som jag inte träffar så himla ofta, så det är kul när det väl sker. Hon har ett annat tänk kring många saker än vad jag har, är rätt intressant oftast. :)

Annars har det inte hänt överdrivet mycket.
Fick ett samtal från privat nummer idag (ni vet sånt som alla "mogna" busringare använder oftast, för dom tror att det inte går att spåra), och mycket riktigt så är det en okänd röst i andra änden som kan säga "hallå", men är helt oförståelig i allt annat han säger (för det var en han), eftersom det mest låter som ett mumlande. La på efter 15 sekunder eller nåt.

Grejen med busringningar är att jag oftast är den som inte är tolerant mot dom. Jag är den typen som nästan utan tvekan beställer spårning av nummer, gärna polisanmäler om det går, och ja - ni hör vilka överreaktioner jag får på just busringningar. Men jag är väl bara den typen som inte tycker det är speciellt kul att bli uppringd av någon okänd som gör sig rolig på min bekostnad. Någon som stjäl både min tid och tränger sig på samtidigt, liksom.

Nåväl. Det kanske handlar om att "tåla" samtalen, och se det som ett bus.

Adios.

Idag har varit en sån där dag då man sällan får så mycket gjort. Då man känner sig seg som kola. Man vet vad man borde göra, det är inte så att man inte vet hur eller varför man ska göra de saker man ska, man bara känner ingen som helst pepp. Ingen alls.

En sån där dag där allting känns som att det inte passar. Som om kläderna är en storlek för små, eller att de sitter snett, en sån dag där man tar en dusch, men inte känner sig fräschare efteråt.

En seg dag. Menmen, det ordnar sig till imorgon.

Kom förövrigt på en mening som jag funderar på att göra något av, typ en låt:
"Jag vandrade vägen till stället du jobbade på,
men stället var överfyllt så jag fortsatte gå"

Ibland är man ute och fotar. Och ibland får man med sig några härliga bilder hem. Ibland blir dom så pass roliga i sig också så att man vill göra mer av dom.

Denna blev gjord för att jag gillar julskivornas reklamer.
Och ja, speakern säger emot sig själv. :)

Jag vet att en del av mina vänner inte gillar snö och kyla och vinter. Och jag vet att det blev ett "och" för mycket där. Men detta är underbart:


Jag gillar vintern. Jag gillar sommarn också, men medan sommaren är en känsla av lathet och solen i ögonen, så är vinter en känsla av värme, närhet och omtanke.

Gonatt.

Imorse vaknade jag tidigt och bra, då är det lätt att komma igång med saker. Har fått en del gjort idag, så det känns bra.

Medan jag väntade på att datorn skulle rendera ut pilot-asvnittet av mitt kommande matprogram (eller mitt och mitt,  egentligen kocken Remi's, menmen...) så gick jag ner till pianot för att bara spela lite. Ur ingenstans dyker det upp ett tvåhändigt lite pianostycke, inte långt alls, men fyra takter som jag verkligen gillade. Kanske blir det en liten officiell EP eller vad man ska kalla det, innan jul. Det finns dock en regel: Det får bara vara låtar som jag skrivit som jag gillar ordentligt med på skivan. Jag får inte ta sånt jag skrivit men är mindre nöjd med bara för att fylla ut. Det ska vara en klar skiva.

Om låten: Jag vill använda den på skivan, men jag tvekar samtidigt, eftersom låten egentligen tillhör en god vän. Så vi får väl se, men jag hoppas att jag kan spela in den själv. Jag är jätte-usel på att spela tvåhändigt piano, så att dessa fyra takter ens dök upp är förvånande. Nu gäller det bara att skriva resten av låten i samma stil, samma känsla.

Annat idag: Satt på ett möte inför en kommande grej jag ska göra för Korpen, låter mycket spännande :) Vill kunna riva av det snarast, annars vet jag att det kan bli en grej som ligger och drar ända tills det är 3 veckor kvar till deadline och man kommer på att "just det ja....öhm....det måste ju göras...just det ja".

Sitter och läser andras bloggar, och till en person som jag vet inte läser den här bloggen (vilket egentligen gör det onödigt att skriva det här, men ändå...):
Jag förstår inte hur du kan se på dig själv som du gör. Och jag förstår vad du säger om att ingen annans kommentarer spelar roll, för de har de inte så ofta gjort för mig heller, även om jag försökt ta in allt som folk säger. Jag vet att det viktigaste är att försöka få sig själv att förstå allt som man inte förstår. Men du är verkligen bra som du är, och även det var ett tag sen vi hörde av varann, och även ett tag sen vi sa ett ord till varann så är du värdefull för mig. Tack för ordet.