Tyskland vann. Och jag är inte förvånad. En bra låt och när jag hörde den första gången tyckte jag att den var en av de största konkurrenterna vi hade.

Och rätt låt vann. Den är riktigt bra.

Ska testa så att A-skivan för Peter Pan-dvd:erna funkar nu, sen sömn. Godnatt!

Ja, Sverige åkte ur, redan vid semifinalen i år.

Jag hade väl förutspått något liknande, att antingen åker vi ut direkt eller får en låg placering i finalen och därför måste kvala igen.

Men eftersom jag inte såg hennes uppträdande igår så var jag nyfiken över om det var något som sänkte hennes framträdande, eller om det var någon hård konkurrens. Så jag gick in och kikade på hennes framträdande från igår. Och hon gjorde verkligen sitt livs framträdande enligt mig. Och hon gjorde det absolut bästa hon kunde med den förfärliga radiodängan. Hon är en fantastisk artist, men hade en svag låt.

Beakta nu att jag säger detta utan att egentligen vara så stort fan av varken Anna Bergendahl eller låten. Hon gjorde ett riktigt bra framträdande.

Låten efter henne var ännu värre skräp. Och väldigt många låtar var likadana som den efter Anna. Därför är det faktiskt underligt att folk talar om hård konkurrens.

 

Det värsta (enligt mig) är att media, medvetet eller omedvetet (troligtvis det första), lägger skulden på Anna för att vi inte tog oss till finalen, som om hon skulle veta VARFÖR.

Det är ren idioti.

 

Låt henne va, hon gjorde sitt absolut bästa.

Dagen har fyllts av jobb, och nu på kvällen även ett besök på Bureå Folkets Hus, där jag såg tre fantastiska monologer.

Men större delen av dagen har inneburit detta:

 

Men - det blir ju bra tillslut. Och det får alla ES3C-teatrare se på måndag, om allt går som det ska.

Tjo!

Kort text: Jag var lite less på att sitta inomhus och redigera, så jag for ut en stund. Kom hem med underbara maskrosor (andra kan tycka dom är hemska, för mig är det sommar) och fotade dom. Så här är tre foton av maskrosor:

Hej på er alla!

Idag vaknade jag i god tid (08.00), steg och log mot världen. Världen besvarade mitt leende genom att påvisa att bowlande utan stretchning efteråt innebär DÖDEN åt ens högra vad. "Tack!" säger man och går vidare med sitt liv.

For iväg till tryckeriet idag för att se om de hade möjlighet att trycka dvd-omslagen till Peter Pan den här veckan. Eftersom det är ett litet jobb för dom att trycka dessa dvd-omslag så bad dom mig vänta en stund, och efter ungefär 20 minuter var de klara.

Det är alltid en mäktig känsla när man har lagt i dvd-omslagen i förpackningarna och man ser ryggarna på alla dvd-fodralen med samma mönster, upprepat om och om igen. Det ser så snyggt ut, så prydligt.

Annars har jag inte hunnit med så mycket. Mailat lite folk och redigerat lite annat. Men en lugn dag i allmänhet. Tack för det :)


Avslutar med två Galenskaparna-låtar som jag faktiskt gillar väldigt mycket. Det är något visst med dom...

 

 

(Jag gillar bilden ovanför. Och jag vet att jag lägger upp den här bilden utan att riktigt ha frågat både Jens och Bea. Men dom är vackra här, så de får ta det som något bra.)

Efter att ha dött i Bea's ögon, och efter att ha gjort klart endast hälften av vad jag trodde jag skulle hinna med så är det dags för sängen. Om det är något jag lärt mig så är det det att jag är mest produktiv på morgonen. På natten är jag kreativ men sällan produktiv. (På enkel svenska: Jag hittar på en massa, men orkar inte skriva ner det)

Gonatt!

Förra året på våren började jag lära mig sitta upp på en häst, och skritta, trava och galoppera. Sen efter sommaren blev det lite stiltje på den fronten, och sen kom hösten och vintern, och det fanns inte riktigt tid eller möjlighet, eftersom vi var tvungna att då försöka skaffa fram ytterligare en häst så min mor kunde följa med som räddningspatrull om nåt skulle gå fel.

Ikväll satt jag upp igen efter ett år, under en kort stund såhär inledningsvis, och det gick faktiskt bra. Trots ett år emellan. Visst - jag är fortfarande långt ifrån bra och så, men det går framåt.

Fick skojiga paket idag, min lilla julafton kan man säga.

Paket från Scandinavian Photo är ALLTID skojigt att få.

Sitter och gör det lilla sista som är kvar på själva föreställningen av Peter Pan. Sen är det ju lite annat som ska in på dvd:erna också, men ändå. He lös sig, sa han som sket i diskhon.

Nyss har jag just gjort klart introsekvensen åt Peter Pan, och det blir faktiskt lite halvsnyggt. Se bara på den lilla sneak-peak-bilden här nedanför.

En kompis till mig har tydligen tagit bort tandställningen nu. Ska bli spännande att se hennes leende utan tandställningen, eftersom alltid när folk som haft tandställning plötsligt tar bort den har världens snyggaste leende. Inte alltför dumt ändå, men så handlar det i vissa fall om flera år.

Ibland kan man ha otroligt roligt i Photoshop. Jag älskar att göra extremt långtgående fotomontage som är både invecklade och samtidigt inte. Att få experimentera med färger, kontraster och overlays. Jag tror inte att någon riktigt ser alla saker som jag med flit lagt dit för att det ska vara lite mer detaljer. Men det gör detsamma.

Gjorde den här bilden mycket under tiden som jag lyssnade på ovanstående låt, alltså den här:

Vad är det för fel på vissa filmer?

Hade lite småhöga förväntningar på "A serious man", och filmen var i princip rätt igenom intressant, roande och oroande. Och sen kom slutet och det var verkligen det största anti-klimax jag någonsin sett i en film. I vissa filmer blir man ju lite missnöjd med slutet, och är lite tjurig om det. Men här FANNS DET INTE ett slut överhuvudtaget!

Vad är det för fel på filmer? Jag vet - öppet slut - men det där var inte ett slut.

Nåväl. Idag har jag varit ute och fotat för att byta bakgrund på bloggen. Jag gillar fortfarande upplägget, men bakgrundsbilden var tvungen att bli bytt nu. Jag bytte den redan igår, men den kändes inte rätt, så jag sökte efter en ny bild nu. Slutade med att jag ändå återanvände en bild från förra årets sommar. Yeay!

Trevlig söndag, alla läsare.

Ska se ovanstående film just efter jag skrivit klart detta inlägg.

Följde lite halvt "Jakten på Julia" ikväll, och även om jag tycker att Frida borde ha vunnit, så var det två fantastiska performers som tävlade slutligen i duellen. Så Lisette är helt klart värdig, och det kommer nog bli riktigt bra.

Hyrde 3 filmer på Hemmakväll igår, varav den återstående, "A serious man" är en av dom. I övrigt började jag med att se en typisk college-"humor"-film igår, "The 18 year old virgin". Det ovanliga med den var att den var screenplayad och regisserad av två tjejer, vilket inte är fallet i många sånna filmer. I övrigt var den som alla andra sånna filmer, inget överraskande och handlingen gick att räkna ut på 5 sekunder ungefär. Menmen. Mentalt död förströelse ftw!

Den andra jag såg var "The Imaginarium of Doctor Parnassus", alltså Heath Ledgers sista film. Helt ok, spännande story, men slutet var lite halvt om halvt. Känns som att (utan att veta) Heath's död vände uppochner på storyn och det inte var särskilt lätt att riktigt vända den rätt igen. Men bra effekter, bra skådespeleri, men ändå lite svagt betyg från min sida.

 

PS - glöm inte bort att kommentera inlägget om "Jakten på Katla", det tidigare blogginlägget!

Nej. Jag snackar inte om den bredvidliggande vulkanen nära Eyafjällajökull på Island.

Och nej. Jag snackar inte heller om den underbara karaktären skapad av humorgänget Klungan.

Och nej. Jag pratar inte om något annat med samma namn, såsom hästar och hundar som fått namnet.

Jag pratar om den här:

THE Katla, från Bröderna Lejonhjärta.

 

För några år sen så var jag i färd med att spela in något som kunde ha blivit en rätt intressant tv-serie. Den skulle bygga oerhört mycket på nostalgi och igenkänning för dom i min ålder, och även 10-15 år över och under. Och i varje avsnitt skulle vi leta efter saker som man mindes, t.ex. Ika i Rutan, eller Skrotnisse.

Ett avsnitt skulle handla om just Katla. För tro't eller ej - fram till 2006 finns det faktiskt spår av att denna 4x8 meters filmskapelse finns kvar. På riktigt - en modell som är så stor. Och tanken var: En så stor sak kan inte bara försvinna.

 

Vad tycker ni? Ska jag ge upp, eller ska jag fortsätta försöka leta efter Katla?

Bestämde mig igårkväll när jag gick och la mig att jag inte skulle ställa väckarklockan. "Bara en idiot ställer väckarklockan på en helg" säger ni, men tro mig - jag har varit idiot många gånger.

Men som sagt - ställde inte något alarm, och det var wunderbar. Så sov gott folks.

(Jag vet att detta kanske inte var så jäkla roligt eller fantasifullt inlägg, men come on. Lite får ni allt tåla :P)

Dom som läst bloggen ett tag vet att jag gillar ett gäng nere i Kungsbacka, inte så långt från Göteborg, som heter Tramsgänget. Nu har dom gjort en egen parodi på töntiga sommarballader. Säga vad man vill men den får i alla fall mig att skratta, och det är ju alltid....nåt.

För ungefär ett år sen så var jag nere på min målsatta vikt, 80kg.
Sen dess har jag egentligen varken gått upp eller ner särskilt mycket, just nu ligger jag ungefär på 81 kg. (Intresseklubben antecknar noga.)

Då hade jag en hyffsad kondis, och dog i alla fall inte av att röra på mig litegrann. Nyss fick jag spontanlust att fara ut och cykla. Jag pumpar däcken på morsans gamla cykel och away I go. Efter två minuter höll jag god min. Efter ytterligare två började leendet och frihetskänslan avta. Efter ytterligare två så var jag helt slut. Tack för den uppvisningen av dålig kondition.

 

Och denna också. Se HELA:

Såg ett reportage från TV4-nyheterna på webben nyss, som sa att nätmobbing blir mer och mer vanligt. Wow....och det har ni konstaterat NU?!

Det är som det alltid varit och alltid kommit vara - ju längre upp i åldern du är, desto längre tar det innan du snappar upp saker, om ens överhuvudtaget. Nätmobbing är varken nytt eller särskilt relaterat till ungdomar egentligen, men ändå verkar det ha tagit en evigheter för TV4-nyheterna att göra ett litet reportage kring detta. Och inte så mycket kring att det skulle ha ökat eller så, utan om ATT DET FINNS ungefär. :P

En sak som sas i reportaget var att "en glad gubbe kan vara skillnaden mellan ett skämt och ett bråk". Och det är ju tyvärr jävligt sant. Och det är nånstans grymt tragiskt att det krävs så lite för att växla mellan två helt olika läger och känslor. Av den anledningen och många andra så ogillar jag den mesta formen av text-kommunikation, som många av er läsare vet. Man får inget grepp om tonläge, betoningar, kroppsspråk eller nåt. Man får betona det som man kan gissa sig till att det BORDE betonas. Rätt absurt egentligen.

Nu efter en massa text som den större majoriteten hoppar över eller skummar igenom; en underbar låt med världens längsta titel:

On a more comedic note:

On a more serious note:

Jag tror jag ger upp på en viss del av mitt liv. Det är som mitt veckohoroskop säger: jag har inte tid. Och ärligt talat inte hjärtat heller.

För andra året i rad gör jag ljudmixning av teatern på ett mycket mer detaljerat och noggrant sätt. Resultatet blir naturligtvis bättre, men det tar också ungefär dubbelt så långt tid. Nåväl - det är säkert värt det. Hoppas jag.

...innan jag lägger mig och sover. Jag märker att jag har lagt mig till med en liten ritual innan jag stänger ner msn. Jag skriver mitt hejdå och ger sedan motsvarande part 10 sekunder på sig att svara/börja svara. Jag är underlig.

Jag kunde inte låta bli. Jag älskar att klippa till action-teasers. 20-sekunders snuttar där man gör allting så extremt allvarligt och stort med musiken och ljudet. Underbart.

Får hoppas att ingen i ES3C blir sur över att jag gör en liten sneakpeak på deras produktion...

 

Idag har Monika Oskarsson varit här och spelat in låten "Inte jag". Mycket duktigt och modigt - bara det att låten har sjungits av Helen Sjöholm gör ju att det finns väldigt mycket att leva upp till. Men jag tycker hon gjorde extremt bra ifrån sig. Lyssna i klippet nedanför:

Annars har jag designat lite på en hemsida, och även hunnit vakna på en orolig sida på morgonen. Hoppas den här natten blir lugnare, vaknade oroad och bestört imorse utan att veta varför egentligen. Obehagligt.
Godnatt nu.

Btw - hur kommer det sig att plötsligt sprang statistiken upp på 28 unika läsare, bara sådär poff?! :O

Sökte efter människor som är nog galna att spåna på idéer till en sketchshow. Föga förvånande var två av tre kommentarer från teater-människor. De vågar allt. :)

För att folk ska få en bild av vad jag VILL göra (därmed inte sagt att det blir så) så följer här lite klipp på vad jag skulle vilja ha med. Glöm bort att det är klipp med Bounce och Henrik Dorsin och allt det där. Det handlar inte om den proffesionella nivån, det handlar om idén, stuket.

Det ovanstående, blandat med:

 

Och det blandat med:

 

Och blanda det med:

 

Jag är nu ute efter människor som skulle kunna tänka sig att ge en bit av deras vardag för att sätta sig ner och spåna på lite idéer till en föreställning. Tanken är att det ska vara en slags sketchshow blandat med musik och dans.

Anyone?

(Detta kommer nog bli svårare att få kommentarer på än skäggbilden. Verkar som att man måste ha ett fotomontage för att få kommentarer. Får slänga in ett i nästa så kanske folk svarar då :) )