Nu kanske titeln låter lite underlig, och tro mig, om ni läser vidare så kommer ni förstå att det nog är ännu mer knasigt än bara titeln. Titeln kanske t.o.m. ter sig normal efter ni läst texten :P

Om jag tycker att en människa är attraktiv på något sätt så blir jag nyfiken på den människan. Det behöver inte vara intresse av förälskelsesorten alls, utan oftast bara nyfikenhet. Men där tar vänskapen mellan jag och min hjärna slut. Hjärnan säger att det visst är något speciellt, medans jag säger NEJ, för jag vet av erfarenhet att det inte är det.

Och så pågår det, ända tills man hittar en spricka, något som gör så att nån utav mig eller hjärnan vinner. Den här gången vann jag, mohaha.

Och nej, jag har inte personlighetsklyvning, men visst vore det roligt att ha det? :P

Adjö :)

(En utav de mer underliga och fula bildkompositionerna jag gjort)