Fler och fler gånger under tiden jag tappat i vikt har jag stått framför en spegel (en narcissistisk händelse följer) och faktiskt tyckt om spegelbilden som kikar tillbaka. Det är inte alltid det varit så.

Dels beror det på att jag ser att jag gör framsteg, men också tack vare lite stöttning för något år sedan. Och nu mår jag bara bra, rätt ofta. Nu är det få stunder som faktiskt är dåliga. Ett av dom finns här bloggen, då man kan märka att jag är på ett dåligt humör. Men det brukar svänga om rätt snabbt.

Jag har lärt mig att släppa saker, om dom inte är viktiga eller tillför mig något. Är det något som varken blir bättre eller sämre för att jag tänker eller funderar på det, och som dessutom inte gör något för humöret eller självförtroendet, så försöker jag släppa det.

Nu blev det här ett väldigt seriöst och rätt anti-jantelag-iskt (?) inlägg. Men ni stackare som ändå läser bloggen: Håll ut. Jag ska lägga upp ett till spel snart :)