Det här är officiellt det första inlägget som jag kanske tycker blir för personligt i slutändan. Å andra sidan så spelar det mindre roll.

Just nu har jag lite ont i hjärtat, men det kommer gå över. Jag tackar en viss person väldigt mycket, även om det gör ont.

För övrigt har jag ont i lungorna. Eller kring där. På riktigt. (ovanstående är en metafor. Jag har ingen hjärt/kärlsjukdom) Jag ringde och kollade upp det, och det verkar lugnt. Det är nerver som kommer i kläm bara, så det kommer gå över. Pappa hade det tydligen också i min ålder. Tänk er att det är sylvass stickande smärta kring hjärtat/vänstra sidan av bröstkorgen, och den gör bara mer ont om du andas in. Det leder till att man får ta små andetag i någon minut, eller bereda sig på lite smärta och ta ett djupt andetag för att bli kvitt det. Men helt ofarligt i övrigt.

Nej, usch, det här blev inte något kul att läsa. För att dra upp stämningen litegrann på slutet så måste jag skriva att jag faktiskt är en rätt glad människa. Tro't eller ej. Det går framåt i livet, dag för dag, och jag gillar det. Livet just nu är faktiskt rätt soft. :)

Jag önskar en trevlig dag/natt/morgon/kväll/eftermiddag/förmiddag/lunch. Och tänk på att kika lite extra på omgivningen när ni väl gör det. (Och tänk på att ni ser omgivningen varje dag, nästan dygnet runt. :D)