Dagen har inneburit pendlande mellan olika humör. Ostabilt beteende, kan man också säga. :P

Men så var jag inne i stan idag och på lite halvdåligt humör. Kände mig allmänt lite bortglömd och bortkommen. Så går jag ut från Vintergatan och kikar lite snett till vänster. Plötsligt ser jag hur hon ack så försiktigt, men ändock, ler. Som att hon tänker på något som gör henne glad, ni vet.

Det lyfte min dag. Verkligen. Jag började naturligt le själv direkt efter, det smittade obönhörligt.

Tack, du okända människa.

What else...?
JO!

Har kommit på att jag är skitbra på att avsluta folks meningar på msn. Ni vet - när det står att den andra skriver något, och man sitter och väntar.
"Nihalaaaja säger:
Haha, jättekul...

Nihalaaaja skriver..."

Då är det jättekul att hitta på slutet av det han/hon skriver.

"Jättekul...men inte så skojigt som du tror, mohahaha!" :P

Jag är en ensam pojke inser jag nu. :)

Just det ja! Idol!
Varför är det så att hälften av alla årets idoler är bara bra ungefär 70% in i låten, då de verkligen går loss? Sparar de krutet till slutet? Det är ju skitdumt, det är i början, de första tonerna som är skitviktiga, inte slutet damnit!

Den andra hälften kör på rätt igenom, bra gjort.

Och sen - vaaaarför ska de ha ett så HIMLA mesigt komp? Det hade varit bättre med PLAYBACK tillochmed. Karaokespår på playback, faktiskt när jag tänker efter. Inte bra betyg till ljudmixarna alltså. Bandet verkar göra vad de kan för att ösa på. Synd att de ansvariga för ljudet sänker mixen totalt och lägger istället sången för högt med noll reverb, vilket gör allt torrt och stelt ljudmässigt.

Okej, back to the main point:

FOLK - le oftare. Jag ska själv försöka leva som jag lär i detta också. Men le - ni kan lyfta andra.