Jag vet att jag redan skrivit ett inlägg, men det här var jag tvungen att skriva, kände jag.

Jag älskar dessa två signaturmelodier. Det finns något harmlöst med dom, något som jag utan att kanske ha varit med om ändå saknar. Jag vet, en del slänger dom säkert i samma hög som vedervärdiga "Sjunde himlen"-signaturen (och serien i sig), men det är bara trams, tycker jag. Lyssna.