Såg alldeles nyss filmen "2012". Ungefär 75% av filmen så satt jag med munnen vidöppen och ögonen uppspärrade i ren förvåning, fascination och förskräckelse.

Det är OTROLIGT kraftiga bilder på ett sätt. Troligtvis skulle det se ut något såntdär om det som sker i filmen verkligen hände. Allt är verkligen top-notch (stockholmarn...) när det gäller det.

Men sen är detta också den mest vedervärdiga film jag sett. När det återstår max någon minut av tiden innan de antagligen kommer dö om de inte gör något - DÅ KOMMER KÄRLEKSÖGONBLICKEN!!!

Det är ENDAST i Hollywood, och ENDAST i Hollywood - som man bestämmer sig för att NU är det en bra idé att säga "Jo, just det älskling - glöm inte bort att jag älskar dig över allt annat. Jag vet att jag inte säger det nog ofta, men det ska jag göra i framtiden och jag lovar att jag ska bli bättre på..."

Vid det här laget hoppar jag upp och ner och VRÅLAR (inombords dock, vill inte störa andra i huset) "MEN FÖR I HELVETE! DU HAR INTE TIIIIID!!!"

:P

Det är den ultimata uppvisningen av det bästa och det sämsta kombinerat.

Sorry att detta blev ett förfärligt skrikigt inlägg. Men så blir det ibland :)