Jag vet att det blir lite mycket nu på en och samma gång. Aldrig någon jämn fördelning av inläggen. Men så är det - jag skriver när jag har något som jag vill berätta/skriva om.

Jag har funderat på det här ett tag ändå: Jag hoppas och tror nånstans att det är dags för mer feelgood-underhållning i svensk tv. Man kan tycka vad man vill om den - att den skulle vara mossig, tråkig eller inget speciellt, men jag ser hellre "Här är ditt liv" än "Kungarna av Tylösand". Jag ser hellre "Doobidoo" än "Hollywoodfruar".

Jag kanske är ensam om det, men det bryr jag mig inte så mycket om. Jag kan visst tycka att platta TV-format som mest bara bygger på människorna som framhävs ur en cynisk tv-vinkel - är intressanta. Men inte i längden.

Jag ser på Idol. Och jag har inget emot det, jag tycker det är bra. Men jag är lite putt över att programmet är så förutsägbart. Det är som ett recept:

1 dl Intro och flashiga grafiksnuttar
4 kg av "twist-and-zoom"-kameraåkningar mellan klippen
1 l falsksång
2 l sång
3 msk jury
1 dl Peter Jihde
1 tsk cynism (man har valt att dra ner på cynismen från starten för några år sen, då man insett att det ger en bitter eftersmak)

Well. Time for bed. Om ni läste hela inlägget, skriv en kommentar så ska ni få......ja.....nåt pris kanske? :)