Ibland kan det vara rätt roligt att vara i mina skor.

To the point: Jag har idéer för framtida bloggvideor, men nånstans blir det en underlig känsla i min kropp när jag egentligen kommer ha några grannar som väldigt tydligt kommer höra mig prata med en kamera, eller ur deras synvinkel: Prata med mig själv.

Iofs så pratar jag ofta med mig själv, så det är ju ingen extremkonstig bild de får av mig egentligen, men det är som att något inte känns rätt i huvudet. Men nu har jag kommit på en lösning tror jag, så förhoppningsvis ska jag kunna få iväg en bloggvideo snart igen, för jag tycker verkligen att det är roligt att göra dom. :)

Och, som ett exempel på lyhördheten i lägenheten - när någon nyser, kan jag lika gärna svara: "Prosit".