Pratar med mig själv.
Hur många av er läsare (som fortfarande läser den här bloggen) pratar med er själva?
Jag kanske är underlig, men jag kan - utan att vara medveten om det - börja småprata, skratta och debattera för mig själv. Betyder det att jag har en personlighetsklyvning då? (Vaddå? Det är inte lätt att stava schitso, skittså, schixo, schizofren!)
Jag kanske är underlig, men jag kan - utan att vara medveten om det - börja småprata, skratta och debattera för mig själv. Betyder det att jag har en personlighetsklyvning då? (Vaddå? Det är inte lätt att stava schitso, skittså, schixo, schizofren!)
'nough about that (svänger mig med engelska uttryck idag minsann)
Jag klickade på en länk på bloglovin idag som ledde till en rätt...speciell blogg. Speciell på det sättet att sättet att skriva kunde jag känna igen mig i. Och samtidigt inte alls. Låt mig förklara:
När jag började blogga och fick mina små, sporadiska, inspirerade stunder - då kunde jag skriva i en rasande tempo och dessutom kunna lägga in en fruktansvärd massa tjoller och nonsens samtidigt. Vilket för mig var det roligaste sättet att skriva, eftersom man på något sätt alltid avdramatiserade bloggandet. Det var aldrig riktigt dödsallvarligt, även om man kunde skriva seriösa tankar och argument.
Ännyhoo. Det var därför jag fastnade för den.
Jag tänkte för övrigt lägga upp en bloggvideo för nästan två veckor sen, då jag kommit till rätta i Eksjö och så. Jag hade tillochmed varit duktig och spelat in en första halva redan innan jag flyttade från Skellefteå, men sen...gick tiden. Och nu är den rätt utdaterad. Mindre roligt.
Och nej. Jag vägrar plutta in en bild i inlägget bara för att. Jag har bestämt mig för att vara tråkig. Jag är nämligen alldeles för gammal för bilder och annat skojeri. Jag är 23 år, och då ska man inte slarva med sin seriositet.
Just ja. http://snigelpicka.blogg.se/
Jag gillar hur jag inte bloggar alls på evigheter och sedan skriver ett inlägg med nästan ohämmad reklam. För en annan blogg.
Jag klickade på en länk på bloglovin idag som ledde till en rätt...speciell blogg. Speciell på det sättet att sättet att skriva kunde jag känna igen mig i. Och samtidigt inte alls. Låt mig förklara:
När jag började blogga och fick mina små, sporadiska, inspirerade stunder - då kunde jag skriva i en rasande tempo och dessutom kunna lägga in en fruktansvärd massa tjoller och nonsens samtidigt. Vilket för mig var det roligaste sättet att skriva, eftersom man på något sätt alltid avdramatiserade bloggandet. Det var aldrig riktigt dödsallvarligt, även om man kunde skriva seriösa tankar och argument.
Ännyhoo. Det var därför jag fastnade för den.
Jag tänkte för övrigt lägga upp en bloggvideo för nästan två veckor sen, då jag kommit till rätta i Eksjö och så. Jag hade tillochmed varit duktig och spelat in en första halva redan innan jag flyttade från Skellefteå, men sen...gick tiden. Och nu är den rätt utdaterad. Mindre roligt.
Och nej. Jag vägrar plutta in en bild i inlägget bara för att. Jag har bestämt mig för att vara tråkig. Jag är nämligen alldeles för gammal för bilder och annat skojeri. Jag är 23 år, och då ska man inte slarva med sin seriositet.
Just ja. http://snigelpicka.blogg.se/
Jag gillar hur jag inte bloggar alls på evigheter och sedan skriver ett inlägg med nästan ohämmad reklam. För en annan blogg.
Kommentarer
Postat av: Annie
Jäklar vad du har bloggat på de senaste dagarna! I like it! måste läsa igeonom allt här nu då ;D
Men såklart att man snackar med sigsjälv ibland. oftast blir det att jag intervjuar migsjälv när jag åker någonstans i bilen, på engelska, bara för att höra hur det låter. man sitter ju själv och har lixom inget att skämmas för!
fortsätt blogga!
Trackback
Nämä vad gulligt att du skrev om mig =) Taack.
Jag har för övrigt kollat på dina videos. I lajk som fan! Garvade åt din egengjorda låt och sen ba "thats not normal" moahaha.
/Pick
URL: http://snigelpicka.blogg.se/