Min penna...!
Hå och hej. Med Farbror Frej.
Dagen inleddes med en introduktion i greenscreen-studion som vi har på skolan. För alla som inte vet vad en greenscreen och mer specifikt en greenscreenstudio är, så är det alltså ett rum med grönt golv och gröna väggar. Varför är hela rummet grönt? Jo, för att kunna särskilja en person från bakgrunden. Alltså - allt som är grönt blir genomskinligt på film/bild, och allt annat är kvar. Bakom det genomskinliga kan man sen lägga in en bild eller film.
För alla som inte är nördiga på det här, så som jag är, så var det föregående stycket antagligen ASTRÅKIGT. Hursomhaver. Kvarnen där. (Eller vänta nu, det låter som en annan ramsa...)
Våra lärare är bland de roligaste sådana jag träffat på ett tag. Våran lärare för dagen - Gunnar - skickade runt ett formulär där man skulle fylla i att man var närvarande (om det betydde psykiskt, fysiskt eller mittemellan, det specifierades icket), och pennan som följde med drog han till att den var värd 26000kr, för att han verkligen ville ha igen den också. Inte bara formuläret.
Någon timme senare la han pennan på golvet som en markör för vars testkaninen framför kameran skulle stå.
En halvtimme senare står han vid kameran, tar några steg bak och..."SKRUNCH!"...det var den pennan det. Hans kommentar: "26000...!"
MOHAHAA!!!
Jag fick mitt nya kontokort idag. En av instruktionerna som följde med brevet och det nya kortet var:
"Klipp sönder det gamla kortet".
OHYES!
MOHAHAAAA!!!!
OHYES!
MOHAHAAAA!!!!
Efter min lilla stund av Photo Booth-glädje där jag klippte sönder kortet så hittade jag en bild från i våras/somras (tror jag). Det är jag och min syster på den. Och när ens syster är i London, vilket är väldigt långt bort, då får man en väldig hemlängtan, och önskar för en stund att allt var som för några år sen. Typ 10 år sen. Ja, typ.
Sen inser man att vi kommer träffas snart igen, och då kommer jag störa mig lika mycket igen på hennes hårnålar som ligger tamigfan överallt hemma, hur hon klickar med naglarna mot tänderna, och mycket annat. Och hon har lika punkter hos mig som irriterar henne, kan jag garantera.
Men på nåt konstigt vis kan jag sakna det också.
Men på nåt konstigt vis kan jag sakna det också.
Smell me!
Idag var jag med om något underligt.
Jag upptäckte en person som inte hade någon lukt.
Nu tänker nog de flesta att jag är sjuk i huvudet som ens märker eller tänker på sånt. Men har ni aldrig varit med om att någon går förbi er och, utan att det nödvändigtvis behöver vara parfym eller så, lämnar av en liten vindpust av doft?
Jo, precis. Och denna människa går förbi, vindpusten kommer och....INGET. Inte ens en viff av svett, inte en doft av shampoo, parfym, klädeslukt eller nåt. Ing-en-ting. Nada.
Vad är det för fel på människor som inte luktar?!
Pratar med mig själv.
Hur många av er läsare (som fortfarande läser den här bloggen) pratar med er själva?
Jag kanske är underlig, men jag kan - utan att vara medveten om det - börja småprata, skratta och debattera för mig själv. Betyder det att jag har en personlighetsklyvning då? (Vaddå? Det är inte lätt att stava schitso, skittså, schixo, schizofren!)
Jag kanske är underlig, men jag kan - utan att vara medveten om det - börja småprata, skratta och debattera för mig själv. Betyder det att jag har en personlighetsklyvning då? (Vaddå? Det är inte lätt att stava schitso, skittså, schixo, schizofren!)
'nough about that (svänger mig med engelska uttryck idag minsann)
Jag klickade på en länk på bloglovin idag som ledde till en rätt...speciell blogg. Speciell på det sättet att sättet att skriva kunde jag känna igen mig i. Och samtidigt inte alls. Låt mig förklara:
När jag började blogga och fick mina små, sporadiska, inspirerade stunder - då kunde jag skriva i en rasande tempo och dessutom kunna lägga in en fruktansvärd massa tjoller och nonsens samtidigt. Vilket för mig var det roligaste sättet att skriva, eftersom man på något sätt alltid avdramatiserade bloggandet. Det var aldrig riktigt dödsallvarligt, även om man kunde skriva seriösa tankar och argument.
Ännyhoo. Det var därför jag fastnade för den.
Jag tänkte för övrigt lägga upp en bloggvideo för nästan två veckor sen, då jag kommit till rätta i Eksjö och så. Jag hade tillochmed varit duktig och spelat in en första halva redan innan jag flyttade från Skellefteå, men sen...gick tiden. Och nu är den rätt utdaterad. Mindre roligt.
Och nej. Jag vägrar plutta in en bild i inlägget bara för att. Jag har bestämt mig för att vara tråkig. Jag är nämligen alldeles för gammal för bilder och annat skojeri. Jag är 23 år, och då ska man inte slarva med sin seriositet.
Just ja. http://snigelpicka.blogg.se/
Jag gillar hur jag inte bloggar alls på evigheter och sedan skriver ett inlägg med nästan ohämmad reklam. För en annan blogg.
Jag klickade på en länk på bloglovin idag som ledde till en rätt...speciell blogg. Speciell på det sättet att sättet att skriva kunde jag känna igen mig i. Och samtidigt inte alls. Låt mig förklara:
När jag började blogga och fick mina små, sporadiska, inspirerade stunder - då kunde jag skriva i en rasande tempo och dessutom kunna lägga in en fruktansvärd massa tjoller och nonsens samtidigt. Vilket för mig var det roligaste sättet att skriva, eftersom man på något sätt alltid avdramatiserade bloggandet. Det var aldrig riktigt dödsallvarligt, även om man kunde skriva seriösa tankar och argument.
Ännyhoo. Det var därför jag fastnade för den.
Jag tänkte för övrigt lägga upp en bloggvideo för nästan två veckor sen, då jag kommit till rätta i Eksjö och så. Jag hade tillochmed varit duktig och spelat in en första halva redan innan jag flyttade från Skellefteå, men sen...gick tiden. Och nu är den rätt utdaterad. Mindre roligt.
Och nej. Jag vägrar plutta in en bild i inlägget bara för att. Jag har bestämt mig för att vara tråkig. Jag är nämligen alldeles för gammal för bilder och annat skojeri. Jag är 23 år, och då ska man inte slarva med sin seriositet.
Just ja. http://snigelpicka.blogg.se/
Jag gillar hur jag inte bloggar alls på evigheter och sedan skriver ett inlägg med nästan ohämmad reklam. För en annan blogg.
Jag känner mig stark som en jävla häst!
En häst. (?)
Idag har jag slutfört finklippningen av Gökboet.
Vad innebär det då? Jo, det innebär att nu ska jag förhandsvisa den för en utomstående, sen ska jag stabilisera vissa sekvenser, sen ska jag färgkorrigera allt för att det ska matcha ännu bättre, och sist men inte minst ska jag slutföra ljudmixen. Och sen tillkommer enklare småfix som introsekvens och efter och dvd-menyer och sånt. Men det går kvickt.
Hur har ni haft det idag då? Jag skriver ju mest om mig själv, och frågar aldrig mina läsare om något i princip. Har ni sovit gott? Länge? Har ni varit och handlat på en söndag, sett ett ufo eller blandat till ett glas O'boy?
Ingen videoblogg idag, men jag samlar på mig lite material inför imorgon, kanske tisdag. Håll ut. Andas. In och ut.
Inte alls då.
Jag ska börja med att säga att jag inte kommer skriva ett ord om Eurovision Song Contest.
Jag tänker inte ens säga att Azerbaijan vann, och att Sverige kom på en hedrande 3:e plats.
Och det skulle vara rent motbjudande för mig att skriva något sånt som att penntrollen fick Sverige 12:a, och att de faktiskt bjöd på så pass mycket energi att de förtjänade den.
Nej, Eurovision ska inte min blogg svämmas över av, det vore helt enkelt inte min stil. Man kan inte tävla i musik, och därför ska man inte diskutera detta. Det går intetävla i det, och därför är det 120 miljoner människor som vill veta vem som vinner.
Blogginlägget ska dessutom inte ens beröra att Norge inte kom till final, och Sverige kom på 3:e plats, när en norsk musikjournalist hade betygsatt Sverige med ett plus och det egna landet med en 4:a.
Nej, hörni. Inget av det ska stå i det här inlägget, för istället så ska jag skriva om...morötter.
They're good for you. Om de intas tillsammans med majonäs.
Kunde inte låta bli.
Igår köpte jag "Sunes Sommar" på DVD. Och idag kunde jag inte hålla mig - jag var bara tvungen att köpa "Bröderna Lejonhjärta"!
Jag må vara barnslig, men det är mitt sätt att hålla mig ung. :)
Långsökt.
Okej, följ med mig på den här resan nu:
Jag har via en kompis hittat att sommarlovsprogrammet "Salve" sänds igen på Barnkanalen i SVT, och finns även på webben. Detta har betydelse, eftersom det var en del av min barndom. Sen börjar jag söka runt på lite kringliggande namna och ämnen kring just det programmet, däribland namnet Albin Holmberg (som spelade Erik av Pommern i serien, för övrigt). Åhå...han har tydligen bytt namn till Albin Flinkas.
Öhm...okej. Flinkas. Ja, okej.
Okej, vad har han hittat på sen Salve då....oh shit! En hel jäkla del.
Och bland annat denna underbara musikal som jag bara sett 3 nummer från, eftersom inget mer finns på YouTube:
Now that's awesome!!!
"I won't be able to badonkadonk myself"
Okej, först ut: Har ni inte sett den här sidan: damnyouautocorrect.com - så gör det!
Min syster fick tipset via en kompis, och hon visade mig sidan. Och jag grät av skratt! :P
Det handlar alltså om att folk har sms:at och iPhone's auto-korrigeringsfunktion har gett lite mindre önskade resultat, kan man säga...
Ikväll har vi haft kusinerna på besök, och mycket god mat serverades. Så nu lägger vi in två mumsiga bilder på det! (Dock ingen bild på köttet...menmen. Vegetarianer kanske är tacksamma för det. Vem vet?)
Ons dag. Onsdag.
Åhåj. Idag har det varit både hemsideskodning, TV-hjälp, animering, nedplockning av julbelysning och....livet i övrigt ovanpå det. Jag ska njuta av min sömn.
VFX är nördigt och bra.
Jag sitter och ser filmen "Cornelis", som jag även gick och såg på bio, men nu sitter jag och ser den igen alltså. Och jag känner mig väldigt nöjd och road av att jag kan kika på de få sekvenser i den filmen som är större VFX (Visual Effects)- sekvenser, och inse smådetaljer som inte stämmer överens, eller skuggor som faller konstigt eller....ja allt möjligt. Och det känns roande och glädjande, därför det där är i en storfilm.
Och att även där kunna se saker man kan förbätttra - det ger hopp om framtiden. Att man inte är färdiglärd bara för att man jobbar på en stor produktion. Att det finns mer detaljer.
Och att även där kunna se saker man kan förbätttra - det ger hopp om framtiden. Att man inte är färdiglärd bara för att man jobbar på en stor produktion. Att det finns mer detaljer.
Jo just det. Se "Cornelis" om ni inte gjort det än, alltså. I like it värry matjch!
Litet kaos
Sitter och hjälper en kompis med att försöka få lite videomaterial jag filmat till honom att funka på hans dator. Plötsligt låter det "zwwuuumh..." och hela datorn dör. Min första tanke blir "Jag blir ersättningsskyldig". Min andra tanke blir "Fast vänta nu - den bara dog ju?!". Som många vet så var det ett strömavbrott som släckte ner stora delar av Skellefteå där vid halv fem-tiden.
Det innebar också att TV Skellefteå som jag halvjobbar för ideellt - de åkte rätt ner också. Och att starta upp allting var inte helt lätt. Men nu funkar allt förutom webb-tv:n. Men vad exakt det beror på, det får vi reda ut imorgon.
Hmm....bild, bild, bild.....vi tar den här:
Eksjö
Jag är vaken nu. Av mig själv. Jag är definitivt sjuk.
(Den här bilden dök upp när jag sökte på en fri-bild-sida på ordet "sick")
Anyhoooo - jag satt och läste igenom lite bloggar och fastnade för några små rader i Monikas blogg. Hon skrev om prov och inlämningar och betyg och (försöker få till en smidig övergång till mina egna tankar här) då började jag tänka på att jag ansökt nu till högskola. En högskola nedanför Jönköping, i Eksjö. Och jag hoppas verkligen i sinne att jag kommer in, för det känns som att den linjen vore en riktigt bra kick ännu längre in i det jag vill hålla på med.
Linjen heter Digital Visualisering, men har två stycken sublinjer kan man säga, varav en heter Digital Compositing. Jag är lat, så här är lite info om compositing: Hieeeyaa!
I övrigt: Förkylningen verkar löpa på fortare än vanligt, och mildare. Yeay! :)
Kan Jang, kan du.
Har idag inhandlat och börjat prova Kan Jang. Och placebo-effekten är nog enorm, men det är skit samma - för mig verkar den funka, och funka rätt kvickt faktiskt. Men det är antagligen så att jag börjat använda den vid rätt tillfälle, innan någon förkylning hunnit bryta ut.
Nån skrev på ett internetforum att Kan Jang kan bota mot vadsomhelst. Det köper jag dock inte. (Inte minst för att tennisarmbåge var en av sjukdomarna den personen radade upp)
Men Kan Jang is the shit. Just nu i alla fall.
Lite meducin.
Jag vaknade imorse och kände det direkt: Min faders förkärlek till förkylningar hade drabbat även mig. Inte egentligen förkärleken till det, men själva sjukdomen hade börjat smyga sig på.
Då kände jag mig såhär:
Då kände jag mig såhär:
Men sen kom jag på att jag kan inhandla lite MEDUCIN. (Ja, jag vet, medicin. Men ibland vill man vara en manlig version av Pippi Långstrump, så det så.) Och när meducinen verkar kan man bli gladare och piggare (och nej, nu snackar vi medicin och inte droger av något slag)
Då blir man såhär istället:
Första grillningen för året.
Jag vet att alla andra säkert hunnit före. Men för mig så är detta väldigt mycket vårsommar. Snart är det sommar goddammit.
Vi ska va tillsammans
Oj. Nu var det länge sedan man skrev något här. Men det gör ju inte att man kan försöka på nytt!
Liten statusuppdatering vars jag är i livet:
Jag har snart drivit mitt eget företag i 3 år (borde kolla upp exakta datumet. Det är värt att fira!), jag har just tappat ett kilo från min kroppsvikt, jag har hunnit med otroligt mycket den här dagen, imorgon väntar en photoshoot med en fantastiskt duktig sångare/artist/skådespelare, i veckan ska jag slutföra skissen på ett av de större projekten jag gjort under 3 år rent grafiskt...ja lite sådär.
Och mitt i allt detta så sitter jag och kikar på en musikvideo som jag gjort på ett nummer ur den sista Lövångersrevyn. Numret heter "Vi ska va tillsammans" och är alltså en svensk text till den engelska låten "We belong together". Och det är kanske inte ofta, men ibland slår en cover orginalet på fingrarna, för det gör den här.
Vi får väl se om den videon kommer upp på YouTube eller om den dyker upp på nån dvd i framtiden. Den blev bra, jag är nöjd. Och det är inte alltid jag är det.
Så!
Lite bilder på det här så kanske någon orkar läsa texten också med lite tur. :)
Liten statusuppdatering vars jag är i livet:
Jag har snart drivit mitt eget företag i 3 år (borde kolla upp exakta datumet. Det är värt att fira!), jag har just tappat ett kilo från min kroppsvikt, jag har hunnit med otroligt mycket den här dagen, imorgon väntar en photoshoot med en fantastiskt duktig sångare/artist/skådespelare, i veckan ska jag slutföra skissen på ett av de större projekten jag gjort under 3 år rent grafiskt...ja lite sådär.
Och mitt i allt detta så sitter jag och kikar på en musikvideo som jag gjort på ett nummer ur den sista Lövångersrevyn. Numret heter "Vi ska va tillsammans" och är alltså en svensk text till den engelska låten "We belong together". Och det är kanske inte ofta, men ibland slår en cover orginalet på fingrarna, för det gör den här.
Vi får väl se om den videon kommer upp på YouTube eller om den dyker upp på nån dvd i framtiden. Den blev bra, jag är nöjd. Och det är inte alltid jag är det.
Så!
Lite bilder på det här så kanske någon orkar läsa texten också med lite tur. :)
Secrets.
Ojojoj. Nu blev det mycket som ska hinnas med på samma gång. Men jag ska gå och lägga mig nu och sen tidigt upp igen imorgon, för då väntar möten, både kring media och manus. Och försöka skaffa klipptid/klippa mig under dagen. Och innan det och emellan det så ska jag hinna redigera lite mer. Och så ska jag hinna maila iväg lite bilder. Och fixa lite på en hemsida.
Jag säger såhär: Det jag inte hinner imorgon, det hinner jag på onsdag, eller fredag. Eller torsdag kanske. Men jag har jobb att göra i alla fall. Och det är aldrig dåligt. :)
Godnatt!
(vet inte om jag lagt ut denna bild tidigare, men den här är fotad i slutet av November, en natt då det var helt månklart, och relativt starkt månljus)
Jag säger såhär: Det jag inte hinner imorgon, det hinner jag på onsdag, eller fredag. Eller torsdag kanske. Men jag har jobb att göra i alla fall. Och det är aldrig dåligt. :)
Godnatt!
(vet inte om jag lagt ut denna bild tidigare, men den här är fotad i slutet av November, en natt då det var helt månklart, och relativt starkt månljus)
Komedi-monolog-manus?
Jag skrev nyss ytterligare ett manus till en eventuellt kommande revy. Jag vet inte om det blev RIKTIGT så roligt som den första idén jag hade, men det går alltid att finslipa och ibland även raspa fram lite mer humor. Men när det gäller manusskrivning så gillar jag att vara helt slut i huvudet och på ett väldigt roat humör. Men det kanske är som Povel Ramel en gång sa "Jag tror inte på inspiration, jag brukar försätta mig själv istället i ett roat läge". Något sånt sa han i alla fall, om än inte ordagrant.
Kanske är det så. Ibland så funkar det kanske bättre att vara i ett "roat läge". I should try that, I think. Nu väntar sömn, godnatt! :)
Jo, just det ja - Min farfar fyllde 80 år igår, fredag. STORT GRATTIS TILL HONOM! (även om han aldrig läser den här bloggen. Han läser inga bloggar alls. Men det är lugnt, han kan faktiskt engelska istället. Eller ja "Tänk ju" plus lite andra fraser. Men han är bäst ändå!)
Kanske är det så. Ibland så funkar det kanske bättre att vara i ett "roat läge". I should try that, I think. Nu väntar sömn, godnatt! :)
Jo, just det ja - Min farfar fyllde 80 år igår, fredag. STORT GRATTIS TILL HONOM! (även om han aldrig läser den här bloggen. Han läser inga bloggar alls. Men det är lugnt, han kan faktiskt engelska istället. Eller ja "Tänk ju" plus lite andra fraser. Men han är bäst ändå!)
Himmelen.
Oh, så kreativ rubrik. :)
Jag fick ett otroligt sug att se den här filmen just NU:
Jag fick ett otroligt sug att se den här filmen just NU:
Så det ska jag göra.
