Jag hittade på en liten kul text och en liten fnuttig melodi alldeles nyss. Däremot så känns det som att jag har snott den direkt från någon låt, och det har jag säkert (omedvetet alltså), men VILKEN SÅNG ÄR DET?!

http://www.lavvmedia.se/musik/Lalala.mp3



och för att ge er lite andra news....scenen är färdigbyggd och klar inför helgens spelningar. Nu ska det bli teater av'et! Så här såg scenen ut när den just var målad och klar (alltså inte möblerad):

Jag vet att jag redan skrivit ett inlägg, men det här var jag tvungen att skriva, kände jag.

Jag älskar dessa två signaturmelodier. Det finns något harmlöst med dom, något som jag utan att kanske ha varit med om ändå saknar. Jag vet, en del slänger dom säkert i samma hög som vedervärdiga "Sjunde himlen"-signaturen (och serien i sig), men det är bara trams, tycker jag. Lyssna.

Jag veeet. Jag veeeeeet. Jag veeeeeeeeeeeet. Det HAR varit väldigt länge sen jag skrev ett blogginlägg, men jag har haft FULLT UPP. Jag skyller på det :)

Idag har det varit rep och Norran-besök för våran teaterföreställning "Knacka Först!" (www.knackaforst.se, FÖRBOKA BILJETTER NU! 073- 029 3177) och sedan en tidig kväll då sjukdom och trötta huvuden innebar att vi inte körde längre än till "endast" halv sju-sju. Jag är inte emot detta, jag välkomnar detta med glada ögon. Minus sjukdomen dock, den hoppas jag förvinner snarast för den drabbade i våran grupp.

Sedan har kvällen flutit på. Jag var nog en av de få, men jag gillade Erik Linders låt i Melodifestivalen ikväll. Kanske mest egentligen för att det var en fin melodi, och att det inte var så förbannat mycket dance/techno/disco-beat över det. Missförstå mig inte - visst, en låt bör kunna snurra bra på ett dansgolv också för att funka bra överallt, men finns det NÅGOT som säger att en låt MÅSTE ha "OUN-CH-OUN-CH-OUN-CH-OUN-CH"-beat för att funka på dansgolvet?

Nåväl. I'll leave it there.

Love. Love. Love.

 

BTW - det var lite kallt ute idag. Och NEJ - vi har inte endast 16 grader varmt i huset, men den står i ett fönster.

 

Hej på er!

Helgen har ju varit överfylld av SOL, så därför bjuder jag i detta inlägget på en massa soliga vinterbilder som jag tog i lördags. Ingen mer text. Hejrå!

Tror det är rättstavat i rubriken. Tro är att icke veta.

Det blev faktiskt en lugn kväll. Plötsligt insåg jag att jag faktiskt inte hade något kvar på min "att-göra"-lista. Det var slut för idag. Och det var underbart att bara vara....ledig. Tomt helt enkelt :)

Och plötsligt återupptäckte jag VHS:en. Även fast DVD är väldigt bra - det finns en charm med VHS.

Och för alla som föddes för sent: VHS är en slags plastbit som man måste SPOLA TILLBAKA! OMG!!!

 

För kvällen blev det alltså en gaaaammal film. Från den tiden då jag var i alla fall något yngre.

 

Man lärde sig dock också att även om VHS har en viss charm, så har formatet också en del problem:

 

Jag måste lära mig att det är jättefint att lyssna på människor, men då ska man också kunna filtrera de bra åsikterna från de dåliga och grundlösa.

Hela dagen och kvällen har varit jobb med det grafiska materialet till teaterföreställningen, och när man har tre olika åsikter kring en och samma affisch (och också samma version av affischen) så är det svårt att egentligen få fram något alls. Någon säger att det är plottrigt, någon säger att det är för tomt, någon säger att det saknas färg. Det är i sånna stunder som faktiskt, ärligt talat, vill slänga allt åt sidan, skrika "Göre själv då!", och lägga sig ner och göra ingenting.

Sen kommer man på att det går inte. För det blir bara ännu värre, och sen efter det inser man att man faktiskt måste ta egna beslut om det man sysslar med. Så då ordnar allting sig igen, och man blir peppad på det man håller på med.

Men ikväll behövde jag en paus, så jag åkte in till CU för att få tankarna på annat håll. Jag kommer in där och en kompis som jag inte träffat på ett halvår möter mig. Så jag möter henne och ska bara ge en vanlig "HEJ!"-kram, för att visa att det var längesen. Kramen blir istället nästan pinsamt lång, men det gjorde inget. Jag tror att hon förstod nåt som inte ens jag förstod, och det var rätt just då.

Free hugs I tell you.

 

UPDATE:

Jag måste få göra detta tillägg och förklara - det är alltså inte någon av de som gett mig åsikter och tips som ska ta åt sig utav något som står ovan i inlägget. Jag pratar egentligen bara om att jag själv är dålig på att verkligen kunna bestämma vad som är viktigt i allas kommentarer, att kunna få fram essensen. Jag är tacksam för allas kommentarer och åsikter, så ingen skugga faller över dom, utan det är alltså JAG som måste jobba på att kunna få fram det viktiga ur en åsikt och arbeta med den.

Ja. Jag kan inte skriva en normal rubrik, det bara går inte. Hjärnan skriker åt mig "Men herregud! Hur jävla svårt ska det vara att skriva en vettig rubrik? Är det det här jag blev skapt för? Att plutta ut obegripliga rubriker åt dig, huh? Jag tror jag flyttar snart, det är inte direkt någon VIP-skalle. Jag behöver lite ombyte tycker jag, och du klarar dig nog utan mig för en stund."

Eller så inte. Men i alla fall:

Dagen har varit fylld med teatersnack och idéer. Och en biltvätt. Och ett apoteksbesök.

Jag införskaffade en medicin som heter "Arctic Rot". Den innehåller lite rosenrot, som sägs vara bra när man är lite trött och hängig. Så jag provade det. Kände inte så mycket skillnad, men jag har varit lite uppe i varv denna kväll, så jag kanske inte märkte något. Ska prova imorgon igen.

Godnatt!

Bilden har inget med inlägget att göra. Men den är cool.

Ytterliggare en låttitel som rubrik. Shit, shit, shit....vars ska detta sluta?! Kommer jag snart gå runt och byta ut vokaler mot I? Aaaaahhhh!!!

Hursomhelst. Det är den här låten, och just den här versionen jag vill nämna och visa:

Det är inte Timo Räisänens låt från början, jag vet. Det är en cover, men jag gillar den. Och texten i sig är ganska klockren:

Didn't we almost have it all
When love was all we had worth giving?
The ride with you was worth the fall my friend
Loving you makes life worth living
Didn't we almost have it all
The nights we held on till the morning
You know you'll never love that way again
Didn't we almost have it all

Åh gud så fint. :)

Nä, nu väntar en dag av mer marknadsföringsjobb inför teaterföreställningen, och även en skön promenad. Trevlig lördag på er!

Nu känner man sig som en farfar igen, wiehou! (Ungefär här kan alla som inte vill höra gnäll om "enkelt jobb", sluta läsa)

Håhå jaja....det är verkligen en sak som äldre människor säger. Ungefär som mitt evigt återkommande "ojsch ojsch ojsch..." när jag är stel i kroppen.

Hela dagen har gått åt till att redigera foton. Ett montage som tog 3,5 timme, ett familjefoto som tog 1 timme, och till sist ytterligare ett montage som tog 1 timme till. Utöver det så skulle de två montagen ihop till en affisch, därmed ytterligare 1,5-2 timmars jobb. Helt enkelt - jag har suttit grymt mycket framför datorn idag. Låst vid den, i princip.

Och jag vet, jag sitter mycket vid datorn i vanliga fall, men när man JOBBAR vid en dator är det en heeelt annan sak. Även fast jag jobbar med kreativa saker. Att frilägga folk från bilder är inte alltid så nytänkande och inspirerande. :P

Nåväl, det blev bra och nu har man mindre saker kvar att göra. Och allt detta för föreställningen "Knacka Först". Det är värt det.

Nu bjuder jag på en bild ur arkivet. Godnatt!

Jag vet inte exakt hur citatet i rubriken är, men jag säger att det är sådär.

Vaknade tidigt idag, och imorgon ska jag försöka mig upp lika tidigt. Idag har jag hunnit med att slutföra redigeringen av en webbfilm, fixa några foton, ringa STIM, vara på teatermöte...ja. Lite sånt.

Teatern går verkligen framåt nu, och bara allt börjar bli klart så kan man verkligen börja njuta av resan. Så gott som det går medan man fortfarande har ansvar för föreställningen tillsammans med alla övriga skådisar.

Imorgon blir det mer STIM-samtal, reklamskapande, musikskapande och eventuellt lite....öhm....vad heter det nu....ja, just det ja! Liv :D

För övrigt ser jag starkt fram emot dessa två filmer, dessa skall jag se:







Jag kommer aldrig växa upp tror jag. Men det kanske funkar det med.

Förlåt kära bloggläsare för att jag svikit eder under några dagar, detta skall icket upprepas. (typ.)

Idag har det varit full rulle sedan jag vaknade. Besök hos Västerbottensteatern, min gamla skola, XL Bygg, Coop Bygg och även Anderstorpsskolan hanns med. Så nu är jag rätt slut och trött och ska gå och lägga mig. Men jag vill faktiskt tipsa om något, så därför valde jag detta:




Och, för att ytterligare förstå humorn i detta, se denna (originalet):

Så har man lärt sig ytterligare en läxa.

Har varit frånvarande i karaktärsövningar kring teatern, men har ändå vänt om och sagt att jag ska ta tag i det. Så jag satte mig ikväll för att skriva svar på karaktärsanalys-frågor. Jag fastnade på första frågan. När jag väl löst den första så gick det lättare och lättare, ungefär som att sakta putta igång en bil.

Även om jag rent klädmässigt faktiskt har hittat rätt med min karaktär, så var själva personen inte riktigt tydlig. Så - för alla som vill säga "vad var det jag sa": Go ahead. Ni har all rätt att göra det.


In other news
Jag var och filmade lite material på sista föreställningen av "Henrys Nöjesfält" idag. Grymt rolig föreställning, extremt duktiga skådisar, musiker och tekniker, och en glad och pigg publik. Lovely. Allt ska redigeras samman till en liten webbfilm, troligtvis redan imorgon. Men jag ska först ha en sovmorgon.