Äntligen så kommer mitt bloggnamn faktiskt stämma med vad jag skriver. Detta blir ett långt inlägg. Heder åt alla som läser hela, till de övriga: Tack för ni läste hit i alla fall. :)

Funderar på att skriva en låt. Men jag vet inte om vad, och jag är så osäker på om det kommer bli bra. Och jag känner ett tvång att det måste bli bra. Jag vet inte vad det är för låt, vad den handlar om, varför jag vill göra den, men den måste bli bra.

Huvudet är fullt av idéer och tankar. På ritkigt.
Jag blir bara så förvirrad: Hur kan det gå så pass snett i vissa förhållanden, och ändå bli så ironiskt tragikomiskt? Hur kan det bli så fel att planer spricker och allt rasar samman för vissa?

Och så tillbaka till kvällen: Det här var det bästa just nu. Jag behöver lära mig att vara lite mer lyhörd mot mina vänner. Och visa att de betyder mycket för mig. Jag är alldeles för dålig på det ofta, så....det blir som det blir. Jag märkte det tydligt i veckan när man inleder en konversation med en kompis med orden: Jag saknar att prata med dig.

Och till framtiden: Nu kör vi. I februari så ska vi jäklar i mig göra en helvetiskt bra föreställning. Skellefteå är en kritisk stad, men de två föreställningarna ska vara så himla bra.

"Det första var ett möte, det andra var en blick,
det sista var den sista blicken som han fick,
det skulle mötas där då klockan slog 21,
men olycksprofeterna hade denna gång rätt"

Och en liten notis till om kvällen:
Jag var och såg "This is it", filmen om Michael Jacksons sista scentimmar. Hans sista projekt. Och säga vad man vill om bildkvalité, marknadsföring, pengagiriga människor som försöker mjölka ur det sista som finns av Michael Jacksons arv - det går inte att komma ifrån att det fanns enormt mycket kreativitet kvar i den 50-åringen. Och energi så det räcker till. Visst, han är mager på scen, visst - han dansar lite annorlunda från förut, men - det finns kvar så mycket liv i honom. Och det gör det till och med efter hans död. Det är inte direkt vanligt.

Har tänkt på det ett tag nu, för jag är rätt seg i mina tankar.
Men visst fan är Aftonbladets chefredaktör Jan Helin och Peter Dalle rätt så jäkla lika varandra? KOLLA!



Peter Dalle till vänster och Jan Helin till höger alltså.

Är jag ensam om det här, eller är jag bara 7000 ljusår efter alla andra? :O

Gjorde den här för skojs skull. Dels för att göra någon liten VFX, men mest för att skapa lite leenden :P

Dagen har inneburit pendlande mellan olika humör. Ostabilt beteende, kan man också säga. :P

Men så var jag inne i stan idag och på lite halvdåligt humör. Kände mig allmänt lite bortglömd och bortkommen. Så går jag ut från Vintergatan och kikar lite snett till vänster. Plötsligt ser jag hur hon ack så försiktigt, men ändock, ler. Som att hon tänker på något som gör henne glad, ni vet.

Det lyfte min dag. Verkligen. Jag började naturligt le själv direkt efter, det smittade obönhörligt.

Tack, du okända människa.

What else...?
JO!

Har kommit på att jag är skitbra på att avsluta folks meningar på msn. Ni vet - när det står att den andra skriver något, och man sitter och väntar.
"Nihalaaaja säger:
Haha, jättekul...

Nihalaaaja skriver..."

Då är det jättekul att hitta på slutet av det han/hon skriver.

"Jättekul...men inte så skojigt som du tror, mohahaha!" :P

Jag är en ensam pojke inser jag nu. :)

Just det ja! Idol!
Varför är det så att hälften av alla årets idoler är bara bra ungefär 70% in i låten, då de verkligen går loss? Sparar de krutet till slutet? Det är ju skitdumt, det är i början, de första tonerna som är skitviktiga, inte slutet damnit!

Den andra hälften kör på rätt igenom, bra gjort.

Och sen - vaaaarför ska de ha ett så HIMLA mesigt komp? Det hade varit bättre med PLAYBACK tillochmed. Karaokespår på playback, faktiskt när jag tänker efter. Inte bra betyg till ljudmixarna alltså. Bandet verkar göra vad de kan för att ösa på. Synd att de ansvariga för ljudet sänker mixen totalt och lägger istället sången för högt med noll reverb, vilket gör allt torrt och stelt ljudmässigt.

Okej, back to the main point:

FOLK - le oftare. Jag ska själv försöka leva som jag lär i detta också. Men le - ni kan lyfta andra.

Nej, jag ska inte börja döpa mina inlägg i någon kronologisk ordning.

Idag är det en blandning av "rör-mig-inte" och "Jag-är-lite-upptagen-just-nu".

Och lite "Snälla-hör-av-er".

Det här är officiellt det första inlägget som jag kanske tycker blir för personligt i slutändan. Å andra sidan så spelar det mindre roll.

Just nu har jag lite ont i hjärtat, men det kommer gå över. Jag tackar en viss person väldigt mycket, även om det gör ont.

För övrigt har jag ont i lungorna. Eller kring där. På riktigt. (ovanstående är en metafor. Jag har ingen hjärt/kärlsjukdom) Jag ringde och kollade upp det, och det verkar lugnt. Det är nerver som kommer i kläm bara, så det kommer gå över. Pappa hade det tydligen också i min ålder. Tänk er att det är sylvass stickande smärta kring hjärtat/vänstra sidan av bröstkorgen, och den gör bara mer ont om du andas in. Det leder till att man får ta små andetag i någon minut, eller bereda sig på lite smärta och ta ett djupt andetag för att bli kvitt det. Men helt ofarligt i övrigt.

Nej, usch, det här blev inte något kul att läsa. För att dra upp stämningen litegrann på slutet så måste jag skriva att jag faktiskt är en rätt glad människa. Tro't eller ej. Det går framåt i livet, dag för dag, och jag gillar det. Livet just nu är faktiskt rätt soft. :)

Jag önskar en trevlig dag/natt/morgon/kväll/eftermiddag/förmiddag/lunch. Och tänk på att kika lite extra på omgivningen när ni väl gör det. (Och tänk på att ni ser omgivningen varje dag, nästan dygnet runt. :D)

Bytte visningsbild på facebook idag, även här på bloggen.

Det sker lite saker i mitt liv. Dels är det teaterföreställningen som nu verkligen blir av, bidragsansökningar är på gång, scenografi är skapad, kollationeringsmöte är avklarat. Nu är vi på väg. :)

Annars jobbar med olika småprojekt som vanligt.

Ska fota imorgon. Blir spännande. Borde ha tänkt liiite mer, men denna lösning blir mycket bra, och kanske är den t.o.m. bättre än grundtanken. Se där.

Ello är hemma i schtaan. Det är mysigt. :)

Jag myser. Bilden nedan visar vad jag möttes av imorse, när jag kikade ut genom kontorsfönstret här hemma. Nu börjar det bli vinter snart. YES. :)