Jag sitter och ser naturfilm.
Jag gillar min rubrik för dagen.

När jag för två-tre kvällar sen satt uppe sent på skolan och kollade tutorials och annat, och äntligen bestämde mig för att sömn var en bra sak, så såg jag en lapp på några av datorerna. Det stod:

"Rör och dö! Renderar och kollar på naturfilm"



Naturfilmen var faktiskt - just det - naturfilm, som spelades på skärmen med diverse djur i vackra närbilder. Och den verkade gå på loop. En dag senare fick jag reda på anledningen till det här. Filmen spelas i en loop för att datorn aldrig ska låsa sig/viloläge. Och så länge den inte gör det kan den fortsätta arbeta (rendera).

Nu kanske jag är ensam, men var det verkligen bara jag som reagerade lite annorlunda på ordet "naturfilm"?

Jag tror att min hjärna är förstörd. Någon som vill ha den? Den kommer i ett fint paket.



Torrt.
Idag var inte riktigt min dag, helt klart.

Dagen började med att jag glömde av att jag skulle lämna av en nyckel, vilket jag kom på flera timmar senare. Under eftermiddagen så kom jag på att jag skulle göra nudlar. Och medan vattnet kokade upp skulle jag bara börja redigera lite bilder på datorn.

Jag väcks tillbaka till verkligheten från bildernas värld då jag känner att det luktar jäkligt mysko i lägenheten.


VATTNET!!!


Jag rusar till köket, hela kastrullen är brungrå i botten, jag stänger av plattan, försöker få bort allt från kastrullens botten, försöker lugna ner mig själv, börjar vädra ur lägenheten. Och sen ringer jag Johanna. Hon skrattar och säger att jag är söt som är oroad. Jag tycker hon underdriver allt. Men hon har rätt. Jag lever ändå, så även kastrullen, och det kunde gått mycket värre.

Wiie for life. :)

Godmorgon världen!
Igår städade jag och en kompis i greenscreenstudion här på skolan. Vi hittade en käpphäst i kläd- och rekvisitaförrådet. Vi döpte honom till Edvard.


Hejsan morsan, hejsan farsan,
här är brev från Smålandstarzan,
vi har kul på våran skola,
så jag brukar gå runt hela dan och gnola

Wow, det där var ju...originellt.

Som ni märker är min världsbild lite off idag, men det är lugnt för jag har en påknapp på min fjärrkontroll som styr mitt liv. Och det innebär också att jag skriver ehlt underliga inlägg som ingen förstår.

En sista fråga: Är det så viktigt att alltid vara dig själv? Jag skulle gärna vilja vara Lasse Åberg för en dag.

Blandande tankar från ankans perspektiv.
Om människor hela tiden dansade foxtrot, hur länge skulle fötterna hålla?

Om människor hela tiden dansade foxtrot, vem skulle vilja kolla?

Om människor hela tiden ville vara allra bäst

vem skulle fokusera på att älska allra mest?

Toy Story
Åh.

Igår såg vi Toy Story på skolan. Jag har sett den tidigare, så jag behövde inte se den igen. Men jag ville se den igen. Och det var så lovely. En till stor bit utav barndomen som dök upp på nytt. Och speciellt var den här sången det jag njöt mest av:



(Och jag är så kluven. För jag älskar den svenska texten. Och jag älskar Randy Newmans röst. Kluvet som sagt.)


Och för att inte glömma det:


Luriga Willys

Har ni tänkt på att två av bokstäverna i Willys logga är röda? De två L:n alltså.

Det fick mig att börja fundera: Vad är det som döljer bakom de röda L:n?
Här är mina topp-tio-alternativ:
- Lilla Lilly (för övrigt, säg det snabbt tio gånger på rad. Rätt roligt när man är trött)
- Luriga lämlar
- Livliga lurkpottor
- Lärorika lavalampor
- Listiga lökar (....what?)
- Landminor låter
- Loskor landar
- Liten loppa
- Lillfisen Lotta
- Lyckosten Lars

Sorti.

 

 


Love it.

Matilda Stenberg, min riddare i den mörka humorhimlen!

Detta inlägg är ytterst kort och kärnfullt: Du gjorde min dag.

På ett inlägg som handlar om hur jag själv ofta håller andan när jag passerar (passerar, inte då jag av en händelse umgås med) rökande människor, så får jag kommentaren: "Jag röker".

Puss och kram i armvecket!



(Normal, icke fjortisformulerad text kommer imorgon. Men på allvar: Tack Matilda! :D)


Ajm lavvin itt.
Då vi har haft föreläsare på skolan som kommer från branschen så har det ibland dykt upp frågan om de kan ta deras föreläsning på engelska. Varför? Jo, för vi har tre stycken mycket trevliga islänningar i våran klass, och för att vara schysst mot dom så är det bra om det kan tas via engelska språkets grunder, med tanke på att alla vi övriga förstår engelska också.

However - ibland är dessa föreläsarpersoners engelska lite mindre utvecklad än vad man kanske skulle önska.

Missuppfatta mig korrekt eller fel - de här personerna är sjukt duktiga, de har jobbat med stora filmprojekt och extremt snygga reklamfilmer och gud vet allt. Och de är hur intressanta som helst att lyssna på, jag själv skulle kunna sitta några timmar till.

Men.

När engelskan låter såhär:



...då blir det lite jobbigt efter ett tag.

Nånstans tror jag att till och med islänningarna önskar att det togs på svenska då. :P

Håll, håll, håll, håll.....
....och släpp ut luften igen.

Det där är en liten övning som jag faktiskt fortfarande med jämna mellanrum gör när jag passerar rökande människor. För er som inte vet är jag en sån där tråkig människa som inte röker, snusar eller dricker. Ja, det är hemskt. :P

Däremot respekterar jag varje persons rätt att bestämma själva, vilket också ger konsekvensen av ovanstående betéende. Jag väljer helt enkelt att själv anpassa mig till situationen och försöka att INTE andas in rök (vilket egentligen inte hjälper rent tekniskt, men så logisk är inte min hjärna. Det bör ni nog veta om ni läst bloggen ett tag).

Nånstans måste det dock se lite underhållande ut, set utifrån. En människa som sakta går om en annan människa, medan man sakta ser honom bli blåare och blåare i ansiktet. Smurf!



Hur gör ni?

Kära Telia.
Jag gillar era surfmöjligheter. Och jag vet att ni bara gör ert jobb. Men måste min mobilsurfs inkluderade surfmängd ta slut NU?!

Jag tycker det är lite synd.

Hej alla andra i världen. Anledningen till att bloggen varit relativt DÖD idag är för att mina internetmöjligheter och tid för bloggande varit begränsade idag. Idag har varit stora tvättardagen. Och jag har tvättat själv kanske en handfull gånger tidigare, och då med en maskin som gör nästan ALLT själv.

Den här gjorde inte allt själv. Sen var det fullt i torkrummet. Jag fick helt enkelt plocka ner den tvätt som var torr av det som satt kvar från den som hade tvätt- och torktid senast. Kul. Jag vet att alla kläder är rena, men det känns rätt...obehagligt att röra andra människors tvätt. Ohederligt.

Nåväl. Morgondagen innebär förhoppningsvis fler inlägg. WIE!

Dansa för morgondagen. Som en indian! :)

Godmorgon världen.
Idag vaknade jag. Ännnu en gång. Tur det, eftersom jag börjar skolan klockan nio, alltså om 40 minuter för mig. Om jag inte hade stigit upp för en stund så hade jag inte hunnit. Intresseklubben jobbar hårt för att hinna anteckna allt detta.

Idag ska jag tvätta, en av få gånger i livet som jag faktiskt gör det. Så det blir spännande att se om jag kommer spränga tvättmaskinen med tvättbubblor, eller om tvätten kommer att bli helt blekt, eller om jag kommer att lyckas färga av några klädesplagg mot några andra och få helt nya färgkombinationer. Stay tuned for more, som det heter. :)

Och jag gillar att vakna upp och ha den här låten i huvudet:


En sån där dag.
Idag är en sån där dag.

Ni vet, en sån där dag då man har lite saker att göra, men man orkar verkligen inte göra dom. Det slutar med att man gör en del saker, men inte alla, och sen ökar det på med saker igen.

Och det orkar man inte heller, förrän man har en sån där annan dag där allting går superlätt och man är hur motiverad som helst. Men det är inte en sån dag idag.



Idag vill jag bara läsa bloggar upp-och-ner.

Fototips igen?
Igår la jag ut min första Photoshop-guide (i alla fall såvitt jag vet), och fick en del kommentarer på det, där det mesta lät positivt och det övriga var mer hälsosamt ifrågasättande, men inte särskilt mycket kritik.

Nu är min fråga: Är det intressant med Photoshop-guider/tips? Något jag ska göra mer av? Eller ska jag försöka satsa på fler videobloggar igen? Eller ännu fler bildbombsinlägg?

Hoppas att ni kommenterar och ger mig lite vägledning! :)

Flush 4 life.
Ibland finns det små, små saker i världen, som man aldrig stannar upp och inser skönheten i. Saker som går förbi en varje dag, finns mitt framför näsan på en, men man upptäcker aldrig hur mycket man behöver dom.

Spolspaken på en toalett är en sån sak. Den funkade igår. Den funkar inte nu. Min hyresvärd ska fixa det. För jag kan ingenting om toaletter. Och spolspakar.

Till sist, ett poem till spolspaken:

"O, kära vackra spolspak,
som uppå stolen vila,
alltid bråttom - skynda, ila!

När du sedan inte,
orkar mer en dag,
är den drabbade jag

Men när du sedan lagas,
återfår din styrka,
kan du vattnet dyrka"




Jag blir rent av tårögd. Ett sådant ytterst fånigt inlägg har jag inte haft på länge.

Intensifiering
Jag är kanske ingen superfotograf, men jag tycker ändå att vissa av mina bilder blir bra. Så därför tänkte jag testa att göra en tutorial i Photoshop. Jag hoppas att någon tycker att den är användbar, men kom gärna med tips på hur jag förbättra och förtydliga allt.

Det jag tänkte visa som första fototips i den här bloggen är en tutorial för de som kan Photoshop någotsånär, eller i alla fall vet vars en del saker finns.

Det här är det vi ska göra:



Rätt awesome, tycker jag.

Nå, vars börjar vi? Jo, det första vi gör är att ta våran grundbild, gå upp i menyn och välja Filter > Sharpen > Unsharp Mask.



Okej, så varför det? Jo, vi ska "öka" skärpan i bilden på ett litet udda sätt. Istället för att ställa in effekten på att mängden "uppskärpning"(Amount) ska vara hög och att vidden på kontrasten (Radius) ska vara liten så ska vi göra tvärtom.

När vi har hög radius, men liten amount så ser man inte effekten lika tydligt, och det blir inte "skarpt" på små detaljer, utan skuggorna känns djupare istället. Jämför bilderna ovanför och nedanför för att se skillnaden.



Till nästa steg ska vi slänga på ett "Adjustment Layer". Det finns flera olika sätt att göra det på, men det enklaste enligt mig är att klicka på knappen som jag markerat i bilden här under, i rutan "Layers"/Lager, och sedan välja det man ska ha.



Det första jag vill göra är att ljusa upp modellens ögon. Så jag markerar dom med t.ex "Lasso Tool" eller "Polygonal Lasso Tool". Det är valfritt hur man markerar. Sen klickar jag på knappen för nytt Adjustment Layer, väljer "Curves", och ljusar upp ögonen lite genom att klicka och dra i kurvan.



Nästa steg är att ta bort färgen ur bilden (eftersom slutresultatet ska bli svartvitt), och där lägger jag bara på ett "Black & White"-lager från Adj. Layer-knappen.



Sen börjar det intressanta med ljussättning. Det jag gör nu är att lägga en "vignettering" runt kanterna så att det upplevs vara ljusare i mitten av bilden (där vi vill fokusera blicken för alla som ser bilden). Markera runt hörnen, skapa ett nytt Adjustment Layer, välj Levels och dra den mittersta av reglarna åt höger för att mörka ner kanterna.



Hans ögonhålor blev lite mörka nu, så jag markerar dom och skapar ytterligare ett Adjustment Layer, väljer Curves och ljusar upp tills jag känner att det ser bra ut.



Nästa steg är att öka känslan av vignetteringen som vi gjorde för något steg sedan. Vi markerar en cirkel i mitten (behöver inte vara perfekt), gör ett nytt Adjustment Layer, väljer Curves och ljusar upp en hel del.



Sista steget är att skapa ännu ett Curves-lager, där jag ytterligare drar upp konstrasten i bilden, för att få den där sista "punchen".



Done.

Prova att göra det själv med en egen bild och försök att se vad som ser bra ut på din bild, istället för att gå efter mina värden, för det kommer skilja sig mellan våra bilder vilka inställningar som funkar bäst.


Snusk. (bloglovinreklam ftw)

Godzilla-dubb
Ibland hittar man roliga saker på YouTube. Detta är en sådan dag.

Den här killen är tydligen från USA och han försöker alltså läppsynka/mima till "Äppelknyckarjazz" av Movits. Man kan tycka att han valde en onödigt krånglig låt att mima till. Man kan tycka att det borde finnas långsammare låtar på svenska. Man kan tycka att det är lätt som en plätt också. Men det är definitivt underhållande när hela videon känns som en dåligt dubbad film. :)


Godmorgon apelsinjuice med fruktkött...!
Jag tror att den utbildning jag går gör något med människorna som går den. Hur annars förklarar man att folk sitter på skolan klockan 23.30 en fredagskväll? Och man utvecklar ett särskilt språk som man bara förstår om man har gått utbildningen (alternativt nördat in sig fullständigt på VFX), där ord som "transformen" och "griden", eller "keya" och "mattepainta" är del av standardkonversationen.

Hoo-ever.

Under gårdagskvällen FLYDDE jag till skolans lokaler. Ja, ni läste rätt - FLYDDE.

Varför då?

Jo det visade sig att jag inte tål något så vanligt förekommande som att två grannar spelar musik på hög volym, i två olika musikgenrer (båda med väldigt pumpande bas), samtidigt som grannen precis vägg-i-vägg har sina barn vakna, och av hjärtans lust skrikande av antingen glädje eller sorg. Jag skriver "antingen eller" eftersom det är svårt att urskilja vilket som är vilket då det kommer ett skrik genom väggen med 10-15 minuters mellanrum.



Now...det är fullt naturligt för barn att skrika och leva om. Det är fullt naturligt att folk vill ha fest. Det är fullt naturligt att folk har olika musiksmak, och det är fullt naturligt att allt detta kan kollidera under en fredagskväll.

Det finns däremot ingen lag som säger att jag måste sitta hemma och lida min väg genom det.



Jag gillar skolan. :)

Dagens irritation


Jag brukar inte skriva ofta när jag är riktigt negativ och irriterad.
Mina klagomål brukar oftast vara med rätt mycket lugn i kroppen. Men dagens irritationsmoment är sånna himla I-landsproblem att det i sig är jävligt irriterande.

Nummer ett: Det funkar inte att få miniatyrbilder av inlägget på Facebook. Det leder till att färre ser den länken så klart. Jag tycker dessutom att det ser trevligare ut med en bild. Egentligen är det facebooks fel, men jag hittade en work-around som funkade, vilket var att om mina bilder låg på min egen server, då hittade den dom. Och det berodde på att då var bildadressen HEL, alltså med "http://" och sånt innan. När den inte är hel, eller "relativ" som det kallas, så ser den ut såhär i början "../../" istället. 

Och varför blogg.se gör så, det vet jag inte. Och enligt den mycket hjälpfulla kundservicen på blogg.se så vet dom heller inte varför det är som det är, men "det går inte att ändra". Punkt slut tydligen.

Nummer två: Jag vill ändra min fakturering av mitt mobilabbonemang till att komma en gång varje månad och inte en gång varje KVARTAL. För att göra detta, måste jag enligt Telia's hemsida: Skapa en användare, eller försöka men inte kunna logga in via fakturanummret.

Sen när jag väl skapat en användare, ska den aktiveras. Inte en, inte två, inte tre, inte fyra, utan FEM gånger (!) innan sidan låter mig faktiskt SE avdelningen "Mina sidor" där jag äntligen kan börja leta efter vars man ändrar det jag vill. Efter ytterligare 5 minuter av letande hittar jag rätt.

Ett kort meddelande till bägge: KUNDFOKUS?!

Good going.
Jag har nyss varit sååå duktig. Nästan så att jag förtjänar en klapp på huvudet. Åh titta där! En hand som klappar mig på huvudet *klapp, klapp*, tack så mycket! (Sen att det var min egen hand och att det såg sinnessjukt ut, det är en annan historia)

Idag vet jag inte alls vad jag ska göra. Eksjö är ingen storstad (och jag trivs inte alltför bra i de flesta storstäder heller), och det leder till att om man inte har något bra internet, inte har någon ny film att se, närmaste ordentliga biograf ligger minst 5-6 mil bort, då blir det lite värre.

Men hallåååå?(ska uttalas "hallaaaaaa!?") Krogen då?

Partybild

Tja, först och främst så finns det ingen riktig "krog" i Eksjö, inte riktigt på det sättet. Vad jag vet i alla fall. Sen lägger man därtill att jag har ett antiförhållande till just krogmiljön. Den är inte naturlig och easygoing NÅNSTANS. Krogen är ett ställe dit människor far för att träffas, eller hoppas träffas, eller vara ensamma, eller dricka, eller dricka ensam, eller....ja. Det är en hopblandad klump av människor, där de flesta inte känner varandra, men alla ska ändå ha så himla kul, och man måste dricka NÅT där. Behöver inte vara alkohol, men NÅT.

För mig blir det såhär i huvudet: Jag kommer kanske känna någon där. Och kanske prata en stund. Och köpa en dricka för alldeles för mycket pengar, och det bara för att den säljs på krogen. Sen går jag hem, en dricka fattigare, med ett samtal som inte hade behövt kosta alls.

Och ja, jag är uppenbart ensam om den åsikten :P

Fantastiska internet.
Internet är rätt fint. I alla fall när man kan komma åt det överhuvudtaget.

Backstory: Jag skaffar mobilt bredband från Telia, jag skaffar modellen Stor eftersom ingen säger något om att det inte går, plus att jag kollat innan på deras täckningskarta vilket säger att täckningen för det borde finnas. Jag börjar använda modemet och det kommer inte ens i närheten av det dom utlovar. Efter en och en halv vecka av kundtjänstsamtal får jag prata med en subbe som verkar vara mera tekniker än dom jag tidigare pratat med. Han berättar då att jag bara har möjlighet att få en fjärdedel av den utlovade hastigheten (vilket stämmer med det jag kunde få ur modemet) och säger att jag betalar alldeles för mycket. Flera turer senare får jag reda på att om jag vill utnyttja Telias "trygghetslöfte" (som innebär att man kan avsluta allt direkt och lämna tillbaka modemet) så ska det vara inom 30 dagar (vilket det är) och i den butik man köpte det i. Så för att avsluta allt detta så måste jag åka till Nässjö, vilket är en turochretur-resa på en timme och 70 kr.
Jag är med andra ord NÄSTAN utan internet. Nästan, för det finns ALLTID sätt att fuska in sig, om man vill.

Så godmorgon vänner, jag sitter NÄSTAN utanför informationssamhället. How's your day? :)

Boorslickaah...!
Ovanstående titel är alltså den här killens sätt att sätta "bordsdricka". Big Steve from England alltså.

Ja, jag vet - reklam om bloggar är inte kul, varken i inlägg eller någon annanstans, men den här sidan är speciell av två stora skäl:
1. Den spelas in i Skellefteå, där jag kommer från och fortfarande har mitt hjärta.
2. Big Steve provar på svenska egenheter som snus och surströmming, och det är faktiskt emellanåt hysteriskt roligt! :)

Idag är också tanken att jag ska ta död på mitt mobila bredband. Och det är för att jag helt enkelt inte tycker att det duger. Så min förhoppning är att det ska gå att använda Telia's "trygghetslöfte" och verkligen kunna bara lämna modemet och abonnemanget därhän. Annars blir jag lite småsur, eftersom jag betalar nu för en hastighet som dom INTE KAN utlova. Intelligens for the win.

Annars är det en underbar morgon. Hur mår ni? :)


Handdisk for dummies
Steg ett:
Samla på dig så mycket disk du kan. Undvik ingen chans att låta disken stå. Säg till dig själv: "Det är bättre att göra det ordentligt, och det finns ju fortfarande rent porslin i skåpet".

Steg två:
Få ångest när ditt berg av disk nästan håller på att tynga ner allt som ligger där till en implosion. Låt det ligga någon dag till.

Steg tre:
Kika på diskberget en gång till. Inse att du snart måste ta tag i det här. Ja, snart måste du verkligen det. Låt det stå en dag till.

Steg fyra:
Du har inget rent porslin. Ställ dig och diska.

Steg fem:
Diska klart, torka rent på alla ytor, tvätta händerna, pusta ut och känn dig stolt och nöjd. Säg nu för dig själv: "Så...! Det var ju inte så svårt...såhär ska det aldrig bli igen".

Ridå.



Mitt liv för stunden.
Ibland kan det vara rätt roligt att vara i mina skor.

To the point: Jag har idéer för framtida bloggvideor, men nånstans blir det en underlig känsla i min kropp när jag egentligen kommer ha några grannar som väldigt tydligt kommer höra mig prata med en kamera, eller ur deras synvinkel: Prata med mig själv.

Iofs så pratar jag ofta med mig själv, så det är ju ingen extremkonstig bild de får av mig egentligen, men det är som att något inte känns rätt i huvudet. Men nu har jag kommit på en lösning tror jag, så förhoppningsvis ska jag kunna få iväg en bloggvideo snart igen, för jag tycker verkligen att det är roligt att göra dom. :)

Och, som ett exempel på lyhördheten i lägenheten - när någon nyser, kan jag lika gärna svara: "Prosit".


Ni som bor i lägenhet - har ni exakt samma situation?

JAG VANN!
Kvällens film på filmfestivalen (som är en del av den utbildning jag går, tro't eller ej) var "Flight of the Navigator". Now that's a movie aj rekåmmänd.

Jag kommer inte göra en recension, inte berätta något om filmen eller så, för sånt tycker jag själv är rätt tråkigt att läsa (ursäkta alla som gillar att läsa sådana texter. Bite it. :D), däremot kan jag berätta att det var en något underlig känsla att se en film som är (åtminstone) producerad av Disney tillsammans med andra, över arton-åriga klasskamrater. Inte mindre trevligt, bara ovanligt.

JUST JA!

Jag vann på en trisslott idag!


Iofs var det bara 100 kr, men det är fyra gånger så mycket som jag tidigare vunnit. Det är en stor dag för mig idag. Lyckan ler mot mig. Solen ocks...fan nu blev det molnigt igen. Suck.

Min penna...!
Hå och hej. Med Farbror Frej.



Dagen inleddes med en introduktion i greenscreen-studion som vi har på skolan. För alla som inte vet vad en greenscreen och mer specifikt en greenscreenstudio är, så är det alltså ett rum med grönt golv och gröna väggar. Varför är hela rummet grönt? Jo, för att kunna särskilja en person från bakgrunden. Alltså - allt som är grönt blir genomskinligt på film/bild, och allt annat är kvar. Bakom det genomskinliga kan man sen lägga in en bild eller film.

För alla som inte är nördiga på det här, så som jag är, så var det föregående stycket antagligen ASTRÅKIGT. Hursomhaver. Kvarnen där. (Eller vänta nu, det låter som en annan ramsa...)

Våra lärare är bland de roligaste sådana jag träffat på ett tag. Våran lärare för dagen - Gunnar - skickade runt ett formulär där man skulle fylla i att man var närvarande (om det betydde psykiskt, fysiskt eller mittemellan, det specifierades icket), och pennan som följde med drog han till att den var värd 26000kr, för att han verkligen ville ha igen den också. Inte bara formuläret.

Någon timme senare la han pennan på golvet som en markör för vars testkaninen framför kameran skulle stå.

En halvtimme senare står han vid kameran, tar några steg bak och..."SKRUNCH!"...det var den pennan det. Hans kommentar: "26000...!"

MOHAHAA!!!
Jag fick mitt nya kontokort idag. En av instruktionerna som följde med brevet och det nya kortet var:
"Klipp sönder det gamla kortet".

OHYES!



MOHAHAAAA!!!!

Efter min lilla stund av Photo Booth-glädje där jag klippte sönder kortet så hittade jag en bild från i våras/somras (tror jag). Det är jag och min syster på den. Och när ens syster är i London, vilket är väldigt långt bort, då får man en väldig hemlängtan, och önskar för en stund att allt var som för några år sen. Typ 10 år sen. Ja, typ.



Sen inser man att vi kommer träffas snart igen, och då kommer jag störa mig lika mycket igen på hennes hårnålar som ligger tamigfan överallt hemma, hur hon klickar med naglarna mot tänderna, och mycket annat. Och hon har lika punkter hos mig som irriterar henne, kan jag garantera.

Men på nåt konstigt vis kan jag sakna det också.

Smell me!
Idag var jag med om något underligt.

Jag upptäckte en person som inte hade någon lukt.



Nu tänker nog de flesta att jag är sjuk i huvudet som ens märker eller tänker på sånt. Men har ni aldrig varit med om att någon går förbi er och, utan att det nödvändigtvis behöver vara parfym eller så, lämnar av en liten vindpust av doft?

Jo, precis. Och denna människa går förbi, vindpusten kommer och....INGET. Inte ens en viff av svett, inte en doft av shampoo, parfym, klädeslukt eller nåt. Ing-en-ting. Nada.

Vad är det för fel på människor som inte luktar?!

Pratar med mig själv.
Hur många av er läsare (som fortfarande läser den här bloggen) pratar med er själva?

Jag kanske är underlig, men jag kan - utan att vara medveten om det - börja småprata, skratta och debattera för mig själv. Betyder det att jag har en personlighetsklyvning då? (Vaddå? Det är inte lätt att stava schitso, skittså, schixo, schizofren!)

'nough about that (svänger mig med engelska uttryck idag minsann)

Jag klickade på en länk på bloglovin idag som ledde till en rätt...speciell blogg. Speciell på det sättet att sättet att skriva kunde jag känna igen mig i. Och samtidigt inte alls. Låt mig förklara:

När jag började blogga och fick mina små, sporadiska, inspirerade stunder - då kunde jag skriva i en rasande tempo och dessutom kunna lägga in en fruktansvärd massa tjoller och nonsens samtidigt. Vilket för mig var det roligaste sättet att skriva, eftersom man på något sätt alltid avdramatiserade bloggandet. Det var aldrig riktigt dödsallvarligt, även om man kunde skriva seriösa tankar och argument.

Ännyhoo. Det var därför jag fastnade för den.

Jag tänkte för övrigt lägga upp en bloggvideo för nästan två veckor sen, då jag kommit till rätta i Eksjö och så. Jag hade tillochmed varit duktig och spelat in en första halva redan innan jag flyttade från Skellefteå, men sen...gick tiden. Och nu är den rätt utdaterad. Mindre roligt.

Och nej. Jag vägrar plutta in en bild i inlägget bara för att. Jag har bestämt mig för att vara tråkig. Jag är nämligen alldeles för gammal för bilder och annat skojeri. Jag är 23 år, och då ska man inte slarva med sin seriositet.

Just ja. http://snigelpicka.blogg.se/

Jag gillar hur jag inte bloggar alls på evigheter och sedan skriver ett inlägg med nästan ohämmad reklam. För en annan blogg.

RSS 2.0