Dog du?
För att svara på den frågan direkt: Nej, jag dog inte. Jag dör aldrig. Jag vilar mig bara. :)

Jag är alltid kluven till det här med bloggande. Jag försöker följa alla regler som gäller för bloggande - ungefär 2-3 inlägg per dag som minimum, det ska vara korta inlägg, intressanta och framförallt får man inte glömma en bild.



Flottskrock. Såg det här ansiktet i stelnat stekflott när jag skulle diska. Scary shit.



Men nånstans går det liksom kanske två veckor, sen är det som att jag har slängt ur mig all inspiration och tankeverksamhet som jag har i mig, och det är rätt tomt i skafferiet.

Nåväl.

Tänkte bara dela med mig av att jag nyss sett premiären av "Så mycket bättre" på tv4play, och är väldigt glatt överraskad - det håller ett år till. Det är inte många tv-program nu som håller för att replikeras och fortsätta gro, det blir ofta att man snabbt lägger motstocken mot föregående år, och håller det inte måttet så är det "helt värdelöst" i princip, vilket jag tycker är rätt tråkigt.

Det som är överraskande med "Så mycket bättre" förutom de olika tolkningarna av artisternas låtar är själva stämningen i programmet. Det är få program som har en slags grundbult av positivitet, och jag må vara en nostalgiker och nästan bakåtsträvare, men jag njuter av att det finns program för mig som inte är så värst fascinerad av dokusåpor och dramaqueens. (Jag gillar att jag fortfarande kan använda ordet "dokusåpor" 2011. Kul att TV inte förändrats på flera år. Tänk när termen var ny, med Robinson och Big Brother.)

Väldigt naivt inlägg, jag gillar det. Trevlig kommande vecka på er allihop!

Mamma Mia, yeah!
I en bloggvideo som spelades in för ett tag sen men som aldrig lades upp debatterade jag hur killar med häng måste ha en otrolig rövsvett för att ha byxorna så långt nere. Jag har själv haft byxorna lite lägre sittande, men inte så långt ner att de satt just ovanför knävecken. Och så långt ner anser jag bara att det är för att vädra något man har dom där.

Nåväl, ett sidospår. Tänkte mest berätta att nyss åkte det sakta förbi några volvoraggare (wikipedia?) som körde sakta längs med gatan där några tjejer gick. Det roliga var bara musiken som hördes ur bilen:

"Mamma mia! Here I go again! My, my - how can I resist you?"

Förlåt mig, kära volvoraggare. Men ni kan omöjligt leva upp till min fördom med den musiken. Det går bara inte.

För övrigt: Vad gör den här killen?


Tränar muskler? "Å vänster, ett två tre, och höger, ett två tre, och vänster igen...kom igen nu!"

Gametime.
Hittade två gamla webspel som jag gjorde i gymnasiet. Båda är lika enerverande, men bara ett av dom går mig ordentligt på nerverna. Och ja - det är smileyspelet. Det ångrar jag att jag står bakom. :P

Nåväl - nu är frågan: Vad får ni för highscore? :D

Kaffespelet

Smiley-spelet

Julmust.
Var och handlade på Willys idag. Mötte en klasskompis där som visade att dom hade börjat sälja julmust redan. Och för alla som har något emot julen och vintern så är det nog en plåga, men för mig är det en alldeles speciell känsla.

Och jag kan inte hjälpa det, jag längtar till jul. Om inte för julen i sig, så för att jag får träffa mina kompisar hemma, min släkt, hela min familj och allt. I tre veckor dessutom.

Ska hem snart dock på en kortare trip. Då står man sig till julen. :)

Och jag tar ingen bild på det här inlägget heller. Jag tycker om julen, men det är ändå för tidigt för julbilder och sånt i bloggar och inlägg.

Steve Jobs
Har inte alltid varit ett Apple-fan. Men jag måste ge cred åt att Steve Jobs står bakom två av de saker jag använder dagligen, datorn och iPhonen. Och 56 år är åt helvete för tidigt att dö.

Steve Jobs
1956-2011

Teletubbies!
Idag var det kanelbullens dag. Därför tar vi med en bulle av en kanelbulle:



Så där. Då vet alla som inte orkar läsa texten vad inlägget handlar om.


Eftersom det var kanelbullens dag idag, så gick jag med några kamrater till ett café i stan och inhandlade en sådan. Efter att alla fyra köpt sin kanelbulle (och jag varit våglig nog att tänka "out of the box" och köpt en kaka till!) så satt vi där och åt våran kanelbulle. Mums.

Fick veta via min kompis Johan att en av hans kompisar som äger en one-piece hade mött en unge som hade pekat på henne och sagt "Kolla mamma! En teletubbie!"


Teletubbie eller onepiece-bärare. That's the question.

Lite för mycket mig själv.
Ibland hamnar jag i någon slags loop, där mina tankar upprepar sig själv lite för många gånger, och det är då som jag plötsligt, av någon okänd anledning, "kommer på" mig själv med att göra detta. Att tänka samma sak, om och om igen.

Och då känner jag alltid att jag för en stund är lite för mycket jag. Jag blir lite less på att jag inte kan vara nöjd med en egen lägenhet och världens bästa utbildning. Att jag inte kan vara nöjd med kompisar och kontakter. Ochsåvidare.

Någon som har en lösning? Tack på förhand. :)



IN OTHER NEWS:

Den senaste tiden har bloglovin envisats med att ha en förbaskat irriterande annons på sin startsida och övriga sidor. Den stör mig så mycket att jag nu skulle vilja besvara annonsens fråga:



Jag formulerar mig enkelt för annonsörernas skull:


RSS 2.0